Sonett 12: Ama-iro

För första gången strålar uppifrån 
frekvenser som framkommer utan brus 
ett ljud så klart, så varmt, så utan hån 
nu plötsligt helt har badat mig i ljus 
En tveksam tanke söker till ord bli 
och möts av tillit och en öppen famn 
Två röster sammansmälts till harmoni 
i stället för beskyllning ges mig hamn 
Se! Äntligen kan tydas varje ord 
som alltid tidigare varit få 
Av ögon blå som himlen blir jag smord 
i dem en låga djup jag knappt förstå 
All tvivel ur mitt inre nu försvinn! 
Du sinnlig ängel, hjärtat vill va' din!