När man inte är sig själv

Nära kanten
fanns det fortfarande jag
chasande vita kaniner
i helvetes andetag;

Rusande över kusten färre
genom allt beroende värre
I korsning, halt och steg
kände jag mig förbannat feg

I rött nagellack,
skrik i mun och skuren klack -
Ilvass nål i ett tu tre,
på fjärde gäller de'
på det femte bör det ske.

Jag tror jag tappar fatt,
all förstånd och en ljus natt
en del av mig kluvats bort,
i denna sanning berättelse kort.

Fort, se mig kära,
släpp mig lös men håll mig nära -
Vad finns kvar i tomma händer,
bort med breven vart än sänder?

Alla tankar som för till tid,
alla känslor illavid,
livet ligger i Satans mun
tränger in mig i förra rum.

Getabock i mig biter,
rakar blod och skyddet sliter
Vit kanin i kanten rodnar,
skrattar illa för alla dårar.